Mjukglass och tårar


Stora Torget i Enköping

Varje första maj när jag var liten fick vi gå ut i våra nya vårjackor, sätta oss på vårfixade cyklarna och cykla upp på stan med mamma och pappa. Jag tror det var första dagen på året som de sålde mjukglass på Paus. Årets första mjukglass, min med smak av vanilj och päron doppad i ett hårt chokladskal. Det kom alltid en snäll tant eller farbror och gav oss varsin röd ros vilket kändes väldigt exklusivt och speciellt. Fyra röda rosor i en vas hemma varje första maj.

Så stod man där på torget och slickade i sig sin mjukglass och tittade förundrat på alla människor som tagit sig ut. I Enköping var man inte van vid den här typen av folksamlingar. Det var stort att vara ute på torget och vara en av många som stod där och väntade på demonstrationståget. Så hörde jag det. Musikkåren. Först mest trumpeterna men snart även trummorna och till slut en hel orkester som dundrade in mot torget. Klädda likadana kostymer tog de över hela staden. Enköping är inte stort. Om  musikkåren kommer promenerande och spelar så högt de kan så hörs det över hela innerstan. Det gjorde intryck på mig. Jag fick gåshud och tårarna brände under ögonlocken. Överväldigad av musiken och det ståtliga tåget som gick bakdom dem.
Minnet av första maj smakar mjukglass och tårar.

Kommentera inlägget här