Ida Olsson

Igår spelade jag och Simon Ja visst gör det ont på Lackarebäcks äldreboende i Mölndal i deras fina samlingssal Kungahallen. Jag blir stolt och glad över vårt land och vår äldrevård när jag besöker en sådan plats. Att vi fortfarande betalar skatt och delar med oss så att alla människor oberoende på hur rikt eller fattigt de levt sitt liv eller hur stor eller liten familj de har kan få en fin plats att leva sin sista tid. En plats där man får fortsätta leva även om man vet att det är den sista platsen där man sätter ner sina bopålar.
Om det är något jag önskar oss alla i vårt land så är det vetskapen om att vår ålderdom får se ut så om vi inte klarar av eller vill bo kvar hemma när sjukdom och ålder gör oss sköra.

Jag önskar att alla förstår hur viktigt det är. Så att det här får vara en självklarhet:  Att riktigt bra vård och omsorg inte ska vara något man betalar extra för eller måste leta upp och aktivt välja. Det ska vara en rättighet och självklarhet!

Kungahallen

• 

  En kopp te i logen

   

Är alldeles omtumlad och rörd efter kvällens slutsålda föreställning på Högsbo Bibliotek.  Det är något speciellt att få gestalta Karin Boye omgiven av böcker. I hennes rätta element. Det känns i själen. Efter föreställningen resten sig en kvinna från första bänkrad och ger sig tillkänna som en medlem i Karin Boye-sällskapet och rörde mig till tårar med sina fina ord om  Karin Boye och vår föreställning. Tack Sonja och alla ni andra i publiken för en fin kväll.
Nu ska jag smälta veckans alla upplevelser och vila bland nära och kära under allhelgona helgen. Och jag ska tända ett ljus på Karins grav, som jag bor nästan granne med, och tacka för allt fint hon låter mig uppleva genom att leva sitt liv och skriva om det. Hur det än är med himlen eller livet efter döden eller den stora tystnaden så kan jag konstatera att hon fortsätter att påverka människor nu och är levande för mig och många andra i allra högsta grad.

Foto lånat från www.folketshusvanersborg.se

I morse var jag uppe med tuppen och åkte till Vänersborg med Simon för att spela ett utdrag ur Ja visst gör det ont  på Tonspråkskonferensen där. Morgonen var regnig och världen utanför bilrutan visade sig i en gråtrist höstdräkt. Väl inne i den härliga teatern försvann den ruggiga känslan av att dagarna blir mörkare och mörkare och regnet är här för att stanna. Det är en varm atmosfär i den vackra lilla teatern som gömmer sig bakom dörrarna på ett hotell. Det är lite som att man får gå på skattjakt genom hotellet för att hitta den här teaterskatten.
Vi var där med Gaiakvartetten och spelade Andas solsken för några år sedan och redan då blev den teatern en av mina favoritteatrar. Hoppas jag får komma dit igen, många gånger

Imorn spelar vi hela föreställningen på Högsbo bilbliotek kl 19.00 varmt välkomna dit!

                                                                                                           Foto Malin Arnesson

Kom nyss hem från en snabbtur till Malmö Opera där jag har besökt Operaverkstan och sedan njutit av (och analyserat) föreställningen Evita. Hann också med att dricka en kopp te och äta en tallrik fil tillsammans med en kär vän. När jag sen kom hem till Gbg var jag på en intressant föreläsning i skolan av tre Malmöskådespelerskor som driver ett scenkollektiv med namn PotatoPotato som jobbar med normkritiska föreställningar.

Men nu lämnar jag Malmö helt bakom mig och kryper ner i soffan hemma i Göteborg. Är tröttare än tröttast och försöker sortera intrycken framför ”Halv åtta hos mig”. Nog med konst och kreativa eller kritiska tankar för idag.

Vi avslutar vårens Boyeföreställningar med att åka till Lilla Edet och spela biblioteket där.

Foto Per Karlsson

Föreställningen är bara 50 minuter så man hinner både få sig en fin kulturupplevelse, grilla, klippa gräsmattan och gå en promenad i solen under kvällen och reflektera över varför det gör ont när knoppar  brister.

För att boka biljett ring: 0520-659690

Pris 60 kronor

Varmt välkomna!

Det är inte varje dag jag har hunnit vara på teater och bli berörd och rörd och upprörd redan innan lunch. Men idag var ingen vanlig dag, idag var jag på Projekt:ID-dagen på Folkteatern i Göteborg och såg förmiddagsföreställningen av pjäsen Från 0.

foto: Ola Kjelbye

Jag har försökt att återge förställningen efteråt men det går inte… Jag kan inte förklara vad det var som hände. Men det kröp under huden på mig, in i hjärtat och som kalla kårar längs ryggraden. Om att vara människa, ta plats, passa in, leva ut, hålla inne, vara ensam, anpassa sig, hitta sig själv tappa bort det igen, släppa taget och hålla emot… Nej jag kan inte förklara det här… men det var förbaskat bra och jag är så glad att jag fick se föreställningen!

Från 0 är en del av ett projekt som Peter Lorentzon ( som regisserade oss i Ja visst gör det ont) är med som skådespelare och projektledare i. Ett projekt  inom Regionteater Väst där de arbetat mycket med att interagera med ungdomar genom hela den konstnärliga processen. De har repeterat öppet på skolor, använt sig av elevernas input och ibland deras egna ord i arbetet. Ja, det är ett förbaskat viktigt och skitbra jobb de har gjort för att göra teater som når ut till ungdomar på ett sätt som verkligen verkar fungera.
Hatten av för projekt:ID.

Foto. Arturo Hernandez

Vi kommer att spela  Ja visst gör det ont  under februari och mars. De flesta av föreställningarna är bokade av slutna sällskap så de annonseras inte ut. Men vi spelar två stycken publika föreställningar också i en i Alingsås i Christinae kyrka den 3 mars och en på Mölnlycke Kulturhus den 18 februari. Finns nu upplagt i kalendariet.

Varmt välkomna.

För elva år sedan studerade jag på Balettakademiens musikalartistlinje. Det andra året jag studerade där byggde de om Stadsteatern i Göteborg. Det betydde att min klass aldrig fick göra vårt luciaspel på Stadsteatern. Vi som var ganska dramatiskt lagda alla 12 tyckte väldigt synd om oss själva på grund av detta. Vi ville så gärna spela på en ”riktigt” scen. Det är en tradition som  både de besökande på Stadsteaterns lunchteater tycker om men som också är stort för eleverna.

Min klass var lite olik andra klasser på skolan. Vi var en ovanligt liten klass.  Vi var en avig grupp människor med många mellanoliska själar och vårt luciaspel blev en sorglig liten historia som utgick från ” Flickan med Svavelstickorna”.

Idag ska jag till Stadsteatern för att se den nya generationen musikalartister sjunga och se om de är lika sorgsamma som vi eller om det är mer glitter och glamour i den här årskullen.

Sanktaluciakramar

Några av er efterfrågar vilka dikter det är vi använder oss av i föreställningen. Jag lägger ut namnen på dem här så kan ni gå hem och bläddra fram er favorit i diktsamlingen. Säkert hittar du en annan fin dikt på sidan intill. Trevlig lyrikstund önskar jag dig!

Önskenatt
Morgon
Du ska tacka
I mörkret
Från en stygg flicka
Till dig
Ja visst gör det ont
Många röster talar
På botten av tingen
De lugna stegen bakom
Efter döden

Karin och Rektorn

Nu ska jag bege mig till Stadsteatern och spela sista föreställning för vårt gästspel på lunchteatern. Har varit en underbar vecka.

Tack alla ni som kommit och sett föreställningen. Vi är glada för alla fina ord ni gett oss om föreställningen. Har fått flera mail den här veckan från personer i publiken som berättat att sedan de sett föreställningen har gått hem och satt sig med sina Karin Boye dikter och återupptäckt dem. Det gör mig extra glad!

… att spela på Stadsteatern. Det är nått med stora teater- och operahus. Det förpliktigar och ger en stämpel i arslet. Här är det ordning och reda, var sak på sin plats och alla verkar veta vad de håller på med. Läskigt och jättejättekul!

Det blev inte någon lång dag idag. Simon och jag cyklade till teatern. Träffade den fantastiskt trevliga och proffsiga scenteknikern Arturo. Kollade ljud, pratade ljus och pillade lite med scenografi. Sen var dagens jobb över. Klockan 09.10 kom jag hem med en baguette under armen och kan  nu pusta ut efter ett dagsverke

Det som kommer bli min största utmaning den här veckan är att hitta till scenen via alla gånger och hissar och loger. Jag är inte van att vistas i ett så här stort hus… Ska bli så härligt att spela på samma scen i en hel vecka. Ha en plats, en loge att hänga kläderna i och samma scentekniker. Lyxigt och härligt. Det här  är så roligt!

Lite nervöst är det...

Min teaterlärare tornar upp sig på stora affischer.

Tar mig hem med en baguette under armen för förmiddagsfika.

Ni är varmt välkomna på lunchteater på Stadsteatern i Göteborg om ni har vägarna förbi!