Arkiv för ‘Ida Tipsar’ kategorin

Beundrar Beundra i GP idag!

Ja, nu har den här bloggen  tagit formen av någon slags modeblogg de senaste inläggen. Oväntat…. Men jag blev så glad idag när jag såg Susanne Sadris design på första sidan i GP och i deras modereportage. Jag trivs verkligen i  hennes kläder!

Cape från Beundra design Susanne Sadri

 

Jag älskar de här caperna de är  snygga, bekväma och helcoola. Det fanns en underbar vit spetsblus av Beundra på Prickig Katt som satt under den här capen på provdockan  sist jag var där.  Undrar just om den är såld och någon går runt och är vacker i den i detta nu?!
Men jag behöver inte tycka synd om mig själv för att jag inte äger just dessa två plagg.  För i början av juni kommer jag att bära en grön sidenklänning från Beundra. Vem vet då kanske det är dags för lite modeinlägg här i bloggen igen :-)

 

 

 

 

Våren är här och med den SeLest!

SeLest

De senaste veckorna har det varit lugnt på Boye- fronten för nu har Simon lagt sitt krut på skivsläppet av  SeLests nya skiva Våren.

Ikväll ska jag gå på releasekonsert på Pustervik i Göteborg.  Kom dit du med och lyssna på ett riktigt bra band, 19.30 står de på scenen.

 

 

 

 

 

 

Kulturberikad strax efter frukost

Det är inte varje dag jag har hunnit vara på teater och bli berörd och rörd och upprörd redan innan lunch. Men idag var ingen vanlig dag, idag var jag på Projekt:ID-dagen på Folkteatern i Göteborg och såg förmiddagsföreställningen av pjäsen Från 0.

foto: Ola Kjelbye

 

Jag har försökt att återge förställningen efteråt men det går inte… Jag kan inte förklara vad det var som hände. Men det kröp under huden på mig, in i hjärtat och som kalla kårar längs ryggraden. Om att vara människa, ta plats, passa in, leva ut, hålla inne, vara ensam, anpassa sig, hitta sig själv tappa bort det igen, släppa taget och hålla emot… Nej jag kan inte förklara det här… men det var förbaskat bra och jag är så glad att jag fick se föreställningen!

Från 0 är en del av ett projekt som Peter Lorentzon ( som regisserade oss i Ja visst gör det ont) är med som skådespelare och projektledare i. Ett projekt  inom Regionteater Väst där de arbetat mycket med att interagera med ungdomar genom hela den konstnärliga processen. De har repeterat öppet på skolor, använt sig av elevernas input och ibland deras egna ord i arbetet. Ja, det är ett förbaskat viktigt och skitbra jobb de har gjort för att göra teater som når ut till ungdomar på ett sätt som verkligen verkar fungera.
Hatten av för projekt:ID.

 

Krångla till det och tänka för mycket

Att krångla till saker och höra att ” jag tänker för mycket” hör till vardagen för mig. Jag läser en bok nu som heter Radhusdisco, av Morgan Larsson och blir både glad och lite ledsen när jag känner igen mig i huvudpersonen Morris som funderar och funderar och oroar sig och krånglar till det för sig i parti och minut.

Min snälla lågmälda matematiklärare höll på att få ett nervöst sammanbrott en gång när jag var kvar efter lektionen för att jag inte förstod en formel som vi skulle använda oss av på miniräknaren. Han förklarade och förklarade. Jag krånglade till det mer och mer för mig. Till slut brast det för snälla mattemajjen och han nästan skrek ” Nu räcker det Ida. Du måste inte förstå allting jämt. Sluta krångla och räkna istället.”  Men jag kunde inte bara trycka på knappen på miniräknaren för att få svaret jag måste förstå VARFÖR jag tryckte på knappen.

Nu var inte matte något ämne jag briljerade i så jag krånglade nog till det lite extra eftersom det var lite för svårt för mig. Men när jag läser Radhusdisco väcks minnen från grundskolan. Hur jag redan då aldrig kunde låta saker vara enkla. Om det var för enkelt trodde jag ofta att jag hade gjort fel eller missförstått uppgiften. Då tänkte jag lite för mycket, krånglade till det och gjorde det svårt för mig.

Ett exempel på mitt krångliga tänk och hur det stjälpte istället för hjälpte mig när det var dags för samhällsvetenskap lyder som följer: Jag hade i uppgift att bevaka nyheterna två veckor och presentera det för klassen.

Men det kändes för enkelt. Alla läste väl tidningen?  Magistern kan inte mena att vi ska presentera de nyheter som alla redan hade hört. Det verkade korkat.  Det måste vara svårare än så. Här måste det till ett nytt grepp, kände jag.  Jag kunde INTE göra som alla andra har gjort förut. Det verkade alldeles för okomplicerat.

Så, jag lusläste tidningen och istället för att sammanfatta nyheterna om krig, val, terroristattacker, naturkatastrofer och sånt som var mest relevant presenterade jag konstiga obskyra notisnyheter. Min sammanfattning av nyhetsbevakningen de senaste två veckorna handlade om nyfödda djur på zoo i Kina, någon blomma som slagit ut  i Skåne en vecka tidigare än vanligt och utrikespolitiska nyheter som bara platsade bland smånotiserna.

Den typ av notis som kunde fått stor plats i min nyhetsbevakning. (bild från www.tokigamasen.se)

Jag var helt förkrossad när jag fick dåliga betyg för uppgiften, kkunde inte förstå vad som gått fel. Jag hade jobbat så hårt och visat hur noggrant jag läst tidningen genom att bara berätta om de nyheter som var allra svårast att hitta. De andra hade ju bara berättat sånt som alla redan visste.  Det var alldeles för enkelt!  Så kan inte magistern ha menat att vi skulle göra?!

Jag förstod det inte då. Och jag har fortfarande svårt att förstå att ibland är det enkelt. Ibland blir det som bäst om man bara göra precis som man blir tillsagd och inget mer. Obegripligt, men sant.

 

Några filmtips och ett litet tack

Efter en tid med ”Ja visst gör det ont” runt om i Väst-Sverige är det dags för mig att vila lite och hämta ny energi för kommande veckor med många spelningar och andra utmaningar i livet. Lämnar er här för ett tag med en varm kram och ett tack till alla som sett ”Ja visst gör det ont” nu i vår. Nästa offentliga spelning i Christinae Kyrka den 3 mars kl 17.00.

Tills jag är tillbaka igen ger jag lite filmtips:

Potiche- en frans troféfru

En underbar film om en rik hemmafru med en skitstövel till man. Men när arbetarna på deras gemensamma fabrik går ut i strejk visar hon var skåpet ska stå! Catherine Deneuve och Gerard Depardieu=lysande skådespeleri!

Franska nerver.

En galen men väldigt söt fransk romantisk komedi om två överemotionella nervösa personer som försöker få till en relation. Se den för det är mycket bättra än jag lyckas förmedla här!

 

 

Ida tipsar: Citronlunden en vacker och tänkvärd film

För tillfället tittar jag väldigt mycket på film och Göteborgs bibliotekens samlade filmskatt är min bästa vän! Jag har sett många bra filmer på sista tiden men igår såg jag en som jag verkligen vill tipsa om.

Citronlunden, en film som skildrar konflikten mellan Israel och Palestina. Men förutom den tydliga konflikten mellan de två länderna och de bägge folken så är det en film om skillnad och maktkamp mellan kön, samhällsklasser och hur kärlek med åldersskillnad kan skilja sig i acceptans mellan kvinnor och män.

Det är en helt underbar film. Så vacker, lågmäld och otroligt välspelad.  Historien om den fattiga palestinska kvinnan vars citronlund hotas av den nyinflyttade grannen som är en högt uppsatt israelisk politikern är mitt bästa filmtips. Finns på ett bibliotek nära dig (i alla fall om du bor i Göteborg jag lämnar tillbaka den idag jag lovar!)

 

Ordning och reda och bra hjälp!

Så här fint skriver Stadsteatern i Göteborg om höstens föreställning  av Ja visst gör det ont på Dagens Lunchteater. En fantastiskt bra sak med att föreställningen blir uppköpt av en uppstyrd organisation som Stadsteatern är att de sköter all marknadsföring och jag kan koncentrera mig på det jag vill göra. Nämligen berätta om Karin Boye.

Foto Per Karlsson

Idag har de exempelvis biljettsläpp inför höstens lunchteater. Ordning och reda helt och hållet utan att Ida Olsson behöver blanda sig i och oroa sig. SKÖNT!

Jag älskar att ha en organisation bakom mig. Påminn mig om det nästa gång jag börjar yra om att göra ett eget projekt igen :-)

 

 

Ja visst gör det ont till Stadsteatern i höst!

Glada nyheter för mig och Simon och för er som vill se  vår Boyeföreställning: Vecka 42 spelar vi Ja visst gör det ont på Göteborgs Stadsteater på Dagens Lunchteater.

 

 

Göteborg String Theory: JAG ÄLSKAR ER!

Jag var beredd på någon riktigt bra igår när jag gick på konsert. Men inte så här bra. Det var nog en av de bästa musikupplevelser jag har haft.  Bara José slog an gitarren alldeles ensam i strålkastarljuset började tårarna rinna. Vackert, skört, känsligt.

Men sen kom det som slog undan fötterna på mig. Göteborg String Theory. Genommusikaliskt, helt underbara nytänkande arrangemang som var modigt spelat under ledning av en fantastisk dirigent. Vacker scenografi och underbar ljussättning. Dirigenten var som en vackert koreograferad dansare på scenen, till stark kontrast mot Josés samlade och lågmälda framtoning. Det var perfekt, allting. Så har jag inte känt för musik på scen på många år.

Och det mest oväntade var att jag nästan inte kunde sitta stilla. Jag ville bara dansa och det var jag inte förberedd på under en konsert med melankoliske José Gonzales.

 

Och jag kan stolt meddela att begåvade Elin Sydhagen, som spelat med mig i Gaiakvartetten var en av de lysande musiker som gav mig det här igår. TACK!!!

 

Jag älskar SVT!

För dom av er som liksom jag har brister i krigs- och revolutionskunskap och nutidshistoria så går det en helt underbar dokumentärserie på SVT,  Världens händelser heter den. Där får man bakgrund och skildringar av viktiga händelser i världen i modern tid. Jag suger åt mig kunskapen som en svamp. Jag älskar SVT!